Hoppet om att sommarens hajpade forskningsnyhet LK-99 Àr supraledande i rumstemperatur tycks vara över. Drömmen om ett supraledande material i rumstemperatur lever vidare.
Nyheten om ett supraledande material, rapporterat av ett sydkoreanskt forskarlag, blev ett viralt fenomen i sociala medier. Och mellan den 30 juli och 5 augusti var LK-99 den nionde mest lÀsta Wikipedia-sidan i vÀrlden, slagen av bland andra Oppenheimer, Barbie och pÄgÄende fotbolls-VM.
Men det var, som det ofta Àr nÀr det rör sig om supraledande material i rumstemperatur och vid normalt lufttryck, förmodligen för bra för att vara sant. De forskare som manade till försiktighet, inklusive KTH-professorn Oscar Tjernberg i en artikel i Ny Teknik, hade fog för det: LK-99 Àr inte supraledande. Materialet Àr möjligen inte ens sÀrskilt intressant över huvud taget.
âDet finns inga tecken pĂ„ supraledning i LK-99 vid rumstemperaturâ, skriver forskare vid indiska CSIR-National Physical Laboratory i en preprint, en icke referentgranskad artikel, pĂ„ Arxiv.
Oscar Tjernberg. HĂ„kan Lindgren/KTHâ Varken Meissnereffekt eller resistans under det mĂ€tbara har tydligt pĂ„visats sĂ„ det saknas i mina ögon i nulĂ€get tydliga indikationer pĂ„ att LK-99 skulle vara en supraledare, sĂ€ger Oscar Tjernberg.
The International Center for Quantum Materials i Kina sÀger sig ha funnit bevis för att materialet Àr ferromagnetiskt. Det innebÀr att det kan magnetiseras och attraheras eller repelleras av andra magnetiska material. Med andra ord den typen av magnetism vi ofta stöter pÄ i vardagen.
âDet Ă€r med stor sorg vi tror att spelet Ă€r över. LK-99 Ă€r INTE supraledande, inte vid rumstemperatur (eller vĂ€ldigt lĂ„ga temperaturer). Det Ă€r ett material med hög resistivitet och dĂ„lig kvalitet. Punkt. Ingen idĂ© att kĂ€mpa mot sanningenâ, skriver University of Marylands Condensed Matter Theory Center pĂ„ X (före detta Twitter).
Dussintals labb har försökt upprepa resultatet
Ăver ett dussin labb har försökt replikera det resultat de sydkoreanska forskarna rapporterat om. Inget labb har lyckats, lĂ„t vara att inte heller deras artiklar hunnit genomgĂ„ referentgranskning. DĂ€rtill har de sannolikt inte lyckats skapa exakt det LK-99-material som lĂ„g till grund för de ursprungliga artiklarna.
Ja, artiklarna, i plural. De sydkoreanska forskarna publicerade tidigare i Är tvÄ artiklar pÄ preprintsajten Arxiv, med nÄgra timmars mellanrum (hÀr respektive hÀr). SkÀlet till att de publicerade tvÄ artiklar har varit föremÄl för mycket spekulation. Bland annat finns det uppgifter om att en person i forskarlaget valde att skrida till verket mot flera av sina kollegers vilja, vilka sedan kÀnde sig tvungna att sjÀlva publicera. Resultatet blev emellertid att bÄda artiklarna framstod som framhastade och innehöll delvis motstridiga uppgifter.
DÀremot finns det till dags dato inget som tycks tyda pÄ att det rör sig om nÄgon form av bedrÀgeri. Faktum Àr att The International Center for Quantum Materials spÄr att det finns en enkel förklaring till varför man kan luras att tro att LK-99 Àr supraledande.
Vilseledda av apatit
LK-99 Ă€r en typ av blymodifierad apatit och apatit Ă€r ett kristalliserande kalciumfosfatmineral. Man kan annars nöja sig med att sĂ€ga att LK-99 Ă€r en förening av bly, koppar, fosfat och syre â men dĂ„ missar man en i sammanhanget pikant detalj: apatit kommer frĂ„n grekiskan och betyder âvilseledaâ. Att det sydkoreanska forskarlaget blivit vilseledda av vissa egenskaper i materialet skulle kunna vara just det som hĂ€nt.
The International Center for Quantum Materials uppger nĂ€mligen att en förorening i LK-99 â kopparglans (Cu2S) â Ă€ndrar struktur vid olika temperaturer. I övergĂ„ngen frĂ„n en struktur till en annan sjunker resistiviteten markant och den egenskapen kan forskarna ha misstagit för supraledning.
Det enorma intresset för LK-99 har gett materialfysiker vÀrlden över en vitamininjektion och jakten pÄ att hitta en supraledare som fungerar i rumstemperatur och vid normalt lufttryck lÀr knappast avta. Ett material som kan leda elektricitet utan motstÄnd under normala förhÄllanden skulle kunna fÄ dramatiska följder för framtida energiförsörjning, krafttillÀmpningar, transporter, datortillverkning och en lÄng rad andra tekniska omrÄden.
TrÄkigt, men lÄter det för bra för att vara sant, sÄ Àr det antagligen det ocksÄ som min far brukar sÀga