Känns inte som jag passar inte längre, är hela tiden på gränsen till att brytas.

Känns som jag borde vara för stark nu för att skadas av något men jag känner mig bara konstant besegrad. Jag vann över missbruket, jag betalade mig fri och jobbade mig tillbaka men jag vet inte till vad. Jag har ingen lust för något längre. Tänkte att om jag träffade någon igen kanske jag skulle må bättre men jag känner mig bara tom. Jag söker konstant efter en bekräftelse från andra som jag egentligen inte bryr mig om. Jag är snart inte kapabel längre till att fortsätta. Är rädd för mig själv vid det här lagret. Vet knappt vem jag är längre, jag har inget att gnälla över egentligen, jag är inte ful, jag är inte fattig, jag har bra sociala egenskaper men inuti mitt huvud är det konstant kaos, jag måste brottas med mig själv om varje tanke, varje bra känsla måste slåss för sitt liv för att överleva den miljö jag har skapat inombords. Jag vet inte vad fan det är för fel på mig, jag är paranoid över varenda tanke jag har, ser folk att jag tänker så här, ser folk hur osäker jag är. Vet inte varför jag babblar av mig här. Jag klarar inte av att folk ser mig ledsen, jag vill inte va en börda för någon.

Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Registrera dig på feddit.nu!

The original was posted on /r/sweden by /u/Available-Living-117 at 2023-11-06 21:49:22+00:00.