KÀnns inte som jag passar inte lÀngre, Àr hela tiden pÄ grÀnsen till att brytas.

KĂ€nns som jag borde vara för stark nu för att skadas av nĂ„got men jag kĂ€nner mig bara konstant besegrad. Jag vann över missbruket, jag betalade mig fri och jobbade mig tillbaka men jag vet inte till vad. Jag har ingen lust för nĂ„got lĂ€ngre. TĂ€nkte att om jag trĂ€ffade nĂ„gon igen kanske jag skulle mĂ„ bĂ€ttre men jag kĂ€nner mig bara tom. Jag söker konstant efter en bekrĂ€ftelse frĂ„n andra som jag egentligen inte bryr mig om. Jag Ă€r snart inte kapabel lĂ€ngre till att fortsĂ€tta. Är rĂ€dd för mig sjĂ€lv vid det hĂ€r lagret. Vet knappt vem jag Ă€r lĂ€ngre, jag har inget att gnĂ€lla över egentligen, jag Ă€r inte ful, jag Ă€r inte fattig, jag har bra sociala egenskaper men inuti mitt huvud Ă€r det konstant kaos, jag mĂ„ste brottas med mig sjĂ€lv om varje tanke, varje bra kĂ€nsla mĂ„ste slĂ„ss för sitt liv för att överleva den miljö jag har skapat inombords. Jag vet inte vad fan det Ă€r för fel pĂ„ mig, jag Ă€r paranoid över varenda tanke jag har, ser folk att jag tĂ€nker sĂ„ hĂ€r, ser folk hur osĂ€ker jag Ă€r. Vet inte varför jag babblar av mig hĂ€r. Jag klarar inte av att folk ser mig ledsen, jag vill inte va en börda för nĂ„gon.


Det hÀr inlÀgget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera trÄden? Registrera dig pÄ feddit.nu!

The original was posted on /r/sweden by /u/Available-Living-117 at 2023-11-06 21:49:22+00:00.

  • Dannebot@leddit.danmark.partyOPMB
    link
    fedilink
    Svenska
    arrow-up
    1
    ·
    11 months ago

    Available-Living-117 (OP) at 2023-11-06 22:27:43+00:00 ID: k84t60e


    Jag vill bara kunna stÀnga av nÄgon gÄng jag hade gett allt för att bara kunna stÀnga av mina tankar i 10 sekunder. Jag fÄr snart panik bara. Jag har gÄtt igen att bli knivhuggen, varpÄ jag valde att sjÀlvmedicinera mig med alkohol för att kunna sova eftert och skapa mig 500 000 i skulder. Tog mig upp, skaffade tvÄ jobb jobbade av skulden. RÄkade isolera mig under min period för att bli nykter igen för jag ville inte nÄgon skulle se mig sÄ, jag vet inte om det var dÄ jag utvecklade dessa konstanta konversationer jag har med mig sjÀlv i mitt huvud men dom slutar inte. Jag Àr bara trött, inte arg, inte ledsen bara utmattad. Det slutar inte och en sekund av lycka drunknar direkt. Jag vet bara inte om jag klarar det mer